Tredje inlägget- Tillbaka i Färgelanda

Då har jag varit i Färgelanda igen! Trots ångest över att lämna storstaden så överlevde jag den lilla utflykten. Efter att ha checkat in på ett gammalt ålderdomshem (numera hotell) fick jag en rundtur i samhället av en mycket vänlig man som arbetar på Medborgarkontoret i Färgelanda. Fick av honom veta att det bor ca 2000 invånare i Färgelanda, 7000 i hela kommunen. Med andra ord, det är litet.

Jag har gått många rundor i Färgelanda City och fotograferat och antecknat och skissat. Nu sitter jag här med alla papper och vet inta alls var jag ska börja. Vad ska jag göra nu?
Det sprutar inte direkt idéer.

Jag vet att Färgelanda-borna är glada att ha ett torg, för det har de inte haft innan det byggdes 2004. Jag vet också att de dock inte är helt nöjda med det än. Och det behöver lite ändringar, det håller jag med om men vad ska jag hitta på? Torget behöver en färgklick, en känsla av intimitet och att bli en naturlig mötesplats. Torget behöver liv och rörelse. Numera är det grått och tomt.

Sen finns det ett litet bortglömt grönområde jag är intresserad av också. Har inte bestämt vad jag ska koncentrera mig på än. Tänker.

Andra inlägget - Färgelanda

Färgelanda. Vad ska man säga om Färgelanda?
Det här projektet kommer att bli svårt. Det är som om de har putsat hela Färgelanda centrum, tvättat det med klorin. Allt är nytt, alla byggnader, stenbeläggningen, allt.

I tisdags var det första gången jag var i Färgelanda. Jag hade väntat mig kunna urskilja mer från platsen, kunna hitta lite historia, lite av en själ men det gjorde jag inte. Men hur mycket hinner man se på en kvart egentligen.

Jag är totalförvirrad. Vet inte alls vad jag ska göra med platsen. Får hoppas att jag får djupare insikt av stället på måndag då jag ska besöka Färgelanda igen.

Vill hitta glöden i Färgelanda!!

Första inlägget - Modellen

Efter att ha tittat på bilder av olika modeller och övat oss på att bygga modell i kartong skulle vi nu göra en gestaltning av en känsla i modell. Den plats vi tidigare valt att skriva om skulle ligga som grund för den känsla vi ville förmedla. Jag valde att förmedla känslan av ödslighet.
Jag fick problem med detsamma.
Hur kan man gestalta någonting som är ingenting?
Hur gestaltar man tomhet?
Mina första tankar kretsade kring cirklar av olika slag som djupa brunnar och svarta bottenlösa hål. Jag började leka med olika former i kartong. Jag upptäckte dock att detta inte alls förmedlade den känsla jag ville få fram, det blev för mycket rörelse i allt jag gjorde.
Jag startade om och utgick denna gång från det material jag ville arbeta i, plast. Med genomskinlig plast kan man få en känsla av något osynligt, något som existerar men ändå inte, därför valde jag detta material.
Med en gammal plastmapp i min hand började jag helt plötsligt tänka i nya banor. Tankar om övergivna byggplatser man kan stöta på utomlands, exempelvis grekland, började dyka upp. Där kan man se ofärdiga husgrunder stå på rad i den karga naturen. Detta fick bli min utgångspunkt. Små utskurna rektanglar i plast blev mitt byggmaterial och med ett superstarkt plastlim i högsta hugg började jag konstruera min modell.
Den färdiga modellen ser jag som en vinglig byggställning som sträcker sig upp mot himlen.