- Då var det klart, nästan.

Rektanglarna är lagda och jag kommer inte flytta på dem något mer, hoppas jag.
Lite kvar att skriva och printa men det blir imorgon bitti.

Jag tror jag är nöjd med resultatet, får avgöra det imorgon.

Börjar redan tänka på andra sätt man kan lägga och använda de 288 rektanglarna på. Går att göra hur mycket som helst. kul!

Summering:
Det har varit ett jättespännande och roligt projekt.
Börjar få grepp om bloggandet, kommer kanske fortsätta.
Måste bli bättre på att komma ihåg mina tankegångar, de försvinner ganska fort.
Har varit spännande att kunna följa de andras projekt genom bloggen, givande.

Hoppas utställningen blir lyckad!

- Processen i bilder

50 till och fult ska det va!

Nu har jag lagt och testat formen för mina rektanglar. Vill ha ett långsmalt uttryck så det kan vara så att det behövs några till. Kanske ca 50 till. Jaa!

En handledare berättade för mig att de flesta nya stenplattor numera produceras i kina. De är tillverkade av ett pulver som pressas samman till kvadratiska plattor. Intressant! Om de som arbetar med att tillverka dessa plattor har dåliga arbetsförhållanden kanske jag gör ett omedvetet/indirekt medvetet(?!) "statement". Eller, kanske inte?

Måste skriva lite om sk "snygga" grejer också. Det finns de som har påstått att min slutprodukt kommer att bli "snygg", vilket har provocerat mig lite. Snygghet har i stor grad med smak att göra. Jag tror att långt ifrån alla kommer

att tycka att min installation(eller

vad man nu ska kalla det)

är "snygg".

Man kan snarare kalla det rent, minimalistiskt eller varför inte kalla det "fult". Tror för övrigt inte att jag skulle kunna ställa ut en grej som jag tyckte var "ful" eller som jag inte var nöjd med. Skulle nog kännas jobbigt i alla fall.

250 rektanglar i plast. Så var det klart. Kommer drömma om dem i natt. Det har dock varit ganska meditativt att mäta och skära. Lugnande på något sätt.
Imorgon ska jag börja försöka hitta en form och ett mönster som fungerar.

Den senaste veckan har jag omedvetet studerat mönster och stentyper som finns på marken i olika delar av staden. Det måste vara skadligt.

Rakt ska det va!

Har gjort ca 150 rektanglar i plast. Det är nu ca 50 kvara att göra och åter 50 att kontrollera rakheten på. Att det ska vara så svårt att få det rakt när jag använder mig av linjal och skärbord! Kan glädja mig med att jag efter det här projektet förmodligen kommer att vara expert på räta linjer.

Tanken med rektanglarna kommer från den stenbeläggning som finns på Färgelandas torg.

Jag började fundera över vad det var som gjorde att torget kändes så kalt, grått och icke intimt. Kom fram till att det var det oändliga, återupprepande mönstret av sten som inte kändes bra.

Började skissa på olika mönster och rektanglarna dök upp. Vill att det ska kännas ordnat och tillrättalagt, sterilt.

Sjunde- Stilettklackar kan vara snyggt ibland

Tänk att det krävs en annan människa för att förtydliga ens egna tankar. Har haft handledning idag. Tack, det behövdes. För det är skillnad på sten och sten. Jag älskar stenbeläggningen i Haga (förutom när man travar runt i stilettklackar, oerhört opraktiskt), men ogillar modernare typer av plattor i massupplaga.

Så nu är jag medveten om vad jag hela tiden tänkt. Nu vet jag vad jag skall sträva efter.

Imorgon blir det mycket plast och mycket finlir med linjalen.

Sjätte inlägget- Manier, uttryck och buntband

Jag fastnar så fort för material. Just nu bara måste jag arbeta med plast. Det finns så många olika former av plast. Helt fantastiskt! Har fastnat för en lite hårdare typ av plast som är dimmig till ytan. Brukar användas till plastmappar. Så fin. Tyvärr är det en oljig plastart som vanliga plastlim inte biter på. Man måste använda ett superlim som är jobbigt att applicera och få att fungera. Tråkigt.

Hur som helst, jag bara måste arbeta med denna plast i projektet. Jag kan inte släppa detta material än. Måste bara få det att fungera. Måste få det att säga det jag vill säga?!

Tänker på det jag vill göra, min plastfilt/plastmatta (har inte bestämt mig om det ska vara en filt eller matta än) undrar om den kommer att uttrycka det jag vill. Fast om den inte uttrycker någonting så har jag lyckats med min känsloförmedlig för Färgelanda torg säger mig ingenting.

Antingen blir det bra eller så blir det absolut inte bra.

Häftklamrar, fiskelina eller buntband?

Femte inlägget- Om bagage och andra ting

Hela dagen idag har jag suttit och byggt en liten modell över Färgelandas torg. De tankar jag har kring denna plats började genast snurra så snart jag satte kniven i kartongbiten.

Anledningen till att jag blev intresserad av just torget är att det är en plats som sticker ut i Färgelanda centrum. Man förväntar sig inte att hitta ett sådant torg på en pytteliten ort mitt i skogen i Dalsland. Centrumhuset och torget framför känns verkligen malplacerat när storskogen kan skymtas bakom knuten.

När jag satt där på torget i Färgelanda för några veckor sedan kändes platsen väldigt kal och grå. Det är en stor yta uppbyggd av kvadrater. Allt är tillrättaställt och ser alldeles för ordnat ut. Mina känslor för platsen och ord som dyker upp är de som följer: en inte ännu intagen plats, långsam, polerad, intetsägande, genomfartsled, kvadratisk, betonglåda, kal, kall, tom

Men detta är enbart mina känslor för platsen och mitt ”bagage” påverkar vad jag känner för platsen. Jag gillar inte små orter. Jag är uppväxt i en småstad och har fått min beskärda del av folktomma platser. Jag älskar att trängas på spårvagnen, stå i långa bankomatköer och gå längst Andra Långgatan och känna alla möjliga konstiga hopkok av lukter.
Inte konstigt att jag tycker det känns ödsligt i Färgelanda.

Nu åter till projektet. Jag har en tanke om vad jag vill göra men jag är inte säker på om den formen är tillräckligt tydlig, fungerar den inte vet jag inte alls hur jag ska gå vidare. Hjälp!

Fjärde inlägget- Om filt och järntråd

Jag sitter och skissar och medan jag binder min järntråd börjar jag tänka på hur det material man valt att använda sig av spelar in på hur någonting upplevs. Mjukt, fluffigt filttyg kan ge en känsla av värme och trygghet medan en järntråd kan kännas kall och ovälkomnande.

Kan man få ett material att ändra sin karaktär genom att ändra dess form eller förblir materialet vad det var? Hur får man materialet att bli det man själv vill?

För det mesta väljer man inte bara ett material för att man tror att det kommer passa bäst för ett visst ändamål, man väljer även efter vad man har lust att arbeta med. Ibland kanske den lusten förstör känslan.

Jag har i alla fall bestämt mig för den plats jag vill arbeta med. Det var lusten av att arbeta med en viss känsla som fick mig att bestämma mig.

Känslan av ett kalt, blåsigt torg.

Har funderat en del över denna plats och jag tror det är stenbeläggningen som skapar känslan av kalhet. Torget utgör en relativt stor yta och överallt ser man detta oföränderliga mönster av grå sten. Ytan är onaturligt flack och på grund av att det inte rör sig särskilt mycket människor där förblir ytan livlös.