Första inlägget - Modellen

Efter att ha tittat på bilder av olika modeller och övat oss på att bygga modell i kartong skulle vi nu göra en gestaltning av en känsla i modell. Den plats vi tidigare valt att skriva om skulle ligga som grund för den känsla vi ville förmedla. Jag valde att förmedla känslan av ödslighet.
Jag fick problem med detsamma.
Hur kan man gestalta någonting som är ingenting?
Hur gestaltar man tomhet?
Mina första tankar kretsade kring cirklar av olika slag som djupa brunnar och svarta bottenlösa hål. Jag började leka med olika former i kartong. Jag upptäckte dock att detta inte alls förmedlade den känsla jag ville få fram, det blev för mycket rörelse i allt jag gjorde.
Jag startade om och utgick denna gång från det material jag ville arbeta i, plast. Med genomskinlig plast kan man få en känsla av något osynligt, något som existerar men ändå inte, därför valde jag detta material.
Med en gammal plastmapp i min hand började jag helt plötsligt tänka i nya banor. Tankar om övergivna byggplatser man kan stöta på utomlands, exempelvis grekland, började dyka upp. Där kan man se ofärdiga husgrunder stå på rad i den karga naturen. Detta fick bli min utgångspunkt. Små utskurna rektanglar i plast blev mitt byggmaterial och med ett superstarkt plastlim i högsta hugg började jag konstruera min modell.
Den färdiga modellen ser jag som en vinglig byggställning som sträcker sig upp mot himlen.